Hå hej med farbror Frej
Hej här sitter jag och skriver (Mini, Linda är nämligen alldeles för lat för att göra det själv!) Linda har en del att berätta mad tanke på att det var en hel vecka sedan hon skriv sist!
I fredgas tog vi oss en strapats in till Coventry, och vi skulle äntligen fika på Starbucks. Men så blev inte fallet... Så Linda började gråta! Eller nästan i alla fall. Mini var dock smått förtjust över tanken att ha en personal shopper för en dag! Linda gjorde ett magnifikt arbete. 5 toasts av 5 möjliga! Kanonkul! Men Minis plånka blev dock inte lika glad... Bad Linda!
I lördags så bar det iväg till Leamington. Men det bästa, enligt Mini var vägen dit. Vi passerade Kenilworth. En mysig idyllisk liten småstad. Sen att vi enbart såg huvudgatan är ju en annan sak... Så snarast möjliga ska vi dit igen och se om det bara var kulisser eller om det är som i drömmarnas värld. Och gissa vad.... Jo, Linda fick äntligen fika på Starbucks! Så nu kan äntligen Minis sår i öronen läka! Men gôtt va det kan hon hålla med om. Efter denna dag spenderades resten av helgen med att göra en hel massa ingenting.
Yesterday, everything seems so far away... Eller egentligen inte med tanke på när vi gick till sängs... Men fy fan vad roligt det var! Först va det Top Banana men det va ju inte mycket att hänga i julgranen... Först fick vi köa jätte länge, och Mini höll på att kissa ner sig. Sen när vi väl betalat, tror du vi fick komma in! NÄ! Då fick vi stå i ännu en kö! Och dessutom kom vi inte in på dansgolvet utan in på en pub till slut. Där innen kunde vi inte hänga av oss våra jackor så då lacka vi ur och började skälla ut en stackars vakt. Kanske inte vårt finaste ögonblick! Jävla skit ställe! Men sen började det hända grejer!
Vi tog en taxi in till Coventry tillsammans med John. En latinamerikansk dansare... Så man kan ju lugnt säga att Linda var i minoritet! Två dansare och Linda... En något udda blandning. Kvällen blev otroligt lyckad! Massa dansande och mycket skratt. Vi stannade till halv 4 sen blev det kebab och hemmåt. Mini beställde med chillisås och Linda utan. Kruxet va bara att det blev ett litet fel! Linda sprutade eld ur munnen och Mini tyckte inte att det va något vidare starkt! När vi ätit upp mer än hälften så kom vi på det hela! Men det slutade med att vi var mätta! Väl hemma på Loxley satt järngänget, Linda, Mini och John på Lindas rum och snackade en väldigt, och då menar jag väldigt massa skit! Läggdags uppenbarades sig kl. 05:40! Det kallar jag starkt jobbat! Eller kasnske mer sömnbrist!
Man kan ju lugnt säga att det var tur att föreläsning och seminarie var på kvällen idag!
Hå hej med farbror Frej! (För övrigt är Mini EXTREMT bra på farbror Frej movet som han alltid inleder med)
Puss och kram
I fredgas tog vi oss en strapats in till Coventry, och vi skulle äntligen fika på Starbucks. Men så blev inte fallet... Så Linda började gråta! Eller nästan i alla fall. Mini var dock smått förtjust över tanken att ha en personal shopper för en dag! Linda gjorde ett magnifikt arbete. 5 toasts av 5 möjliga! Kanonkul! Men Minis plånka blev dock inte lika glad... Bad Linda!
I lördags så bar det iväg till Leamington. Men det bästa, enligt Mini var vägen dit. Vi passerade Kenilworth. En mysig idyllisk liten småstad. Sen att vi enbart såg huvudgatan är ju en annan sak... Så snarast möjliga ska vi dit igen och se om det bara var kulisser eller om det är som i drömmarnas värld. Och gissa vad.... Jo, Linda fick äntligen fika på Starbucks! Så nu kan äntligen Minis sår i öronen läka! Men gôtt va det kan hon hålla med om. Efter denna dag spenderades resten av helgen med att göra en hel massa ingenting.
Yesterday, everything seems so far away... Eller egentligen inte med tanke på när vi gick till sängs... Men fy fan vad roligt det var! Först va det Top Banana men det va ju inte mycket att hänga i julgranen... Först fick vi köa jätte länge, och Mini höll på att kissa ner sig. Sen när vi väl betalat, tror du vi fick komma in! NÄ! Då fick vi stå i ännu en kö! Och dessutom kom vi inte in på dansgolvet utan in på en pub till slut. Där innen kunde vi inte hänga av oss våra jackor så då lacka vi ur och började skälla ut en stackars vakt. Kanske inte vårt finaste ögonblick! Jävla skit ställe! Men sen började det hända grejer!
Vi tog en taxi in till Coventry tillsammans med John. En latinamerikansk dansare... Så man kan ju lugnt säga att Linda var i minoritet! Två dansare och Linda... En något udda blandning. Kvällen blev otroligt lyckad! Massa dansande och mycket skratt. Vi stannade till halv 4 sen blev det kebab och hemmåt. Mini beställde med chillisås och Linda utan. Kruxet va bara att det blev ett litet fel! Linda sprutade eld ur munnen och Mini tyckte inte att det va något vidare starkt! När vi ätit upp mer än hälften så kom vi på det hela! Men det slutade med att vi var mätta! Väl hemma på Loxley satt järngänget, Linda, Mini och John på Lindas rum och snackade en väldigt, och då menar jag väldigt massa skit! Läggdags uppenbarades sig kl. 05:40! Det kallar jag starkt jobbat! Eller kasnske mer sömnbrist!
Man kan ju lugnt säga att det var tur att föreläsning och seminarie var på kvällen idag!
Hå hej med farbror Frej! (För övrigt är Mini EXTREMT bra på farbror Frej movet som han alltid inleder med)
Puss och kram
Kommentarer
Trackback
